Före och efter
Periodisk fasta vinner mark i startup-huvudstaden Silicon Valley, och hjälper folk att gå ner i vikt och må fantastiskt.
En person som anammat metoden är Phil Libin, före-detta verkställande direktören för Evernote, och den har hjälpt honom att gå ner så mycket som 36 kilo på sju månader.
CNBC: A Growing Number of Silicon Valley Bigwigs Are Fasting for Days to Lose Weight
Mer
Tidigare
Man förlorar inte muskler av att fasta
Den urgamla hemligheten till viktminskning
Populära videor om periodisk fasta
Inlägget Silicon Valley-chef går ner 36 kilo med periodisk fasta dök först upp på Kostdoktorn.
Kroppen behöver en kontinuerlig energikälla för grundläggande metabolt hushållsarbete – att se till att hjärtat pumpar, levern och njurarna avgiftar, lungorna andas luft, hjärnfunktion etc. Det är uppenbart att vi behöver en energikälla för allt det arbetet och den måste vara kontinuerligt tillgänglig. Eftersom vi inte äter mat hela tiden har vi ett system för lagring av energi från maten (i levern och som kroppsfett) för när vi inte äter.
I det matade tillståndet, när du äter, är insulinnivåerna höga. Vid den tiden är det rimligt att få energi från maten som du äter. Så vad händer om vi stänger av förbränningen av lagrad matenergi i form av fett och glykogen. För alla tekniskt intresserade personer säger vi att insulin förhindrar lipolysen och glukoneogenesen. Detta är ett välkänt fysiologiskt faktum.
Allt eftersom du fastar sjunker insulinnivåerna. Detta är signalen för att byta energikälla från mat till lagrad mat. Du tar lagrad energi från levern (glykogen) och om det inte är tillräckligt, kroppsfett. Tekniskt sett säger vi att vi påbörjar glykogenolysen, glukosneogenesen och lipolysen när insulinnivåerna sjunker.
Så du känner dig trött, hungrig, kall för att kroppens metabolism börjar stängas ner. Men det värsta av allt? Du går inte ner mer i vikt! Din viktminskning når en platå, och du mår uselt. Med tiden börjar du gå upp i vikt igen. Så du bestämmer dig för att du fått nog och ökar kaloriintaget till 1700 – fortfarande mindre än när du började. Men eftersom du äter 1700 kalorier men bara förbränner 1500 stiger din vikt fort till det den var innan du påbörjade dieten. Låter det bekant?
Förstoppning är ett av de största problemen vi ser vid fasta. Anledningen är enkel. Mycket lite kommer in i munnen, så mindre kommer också ut ur andra hållet. Detta är ett problem vi ofta möter i vår klinik.
Nivåer av kalcium och fosfor i blodet varierar under fastan men håller sig generellt inom normala gränser och är i princip oförändrade vid slutet av fastan. Samma sak gäller urea och kreatinin, som är vanliga mått på njurfunktion. Salt, kalium, klor och bikarbonat var alla oförändrade och inom den normala spannet. I denna studie håller urinsyran sig stabil även om andra studier har påvisat en viss förhöjning.
Men varför är fasta ”hemligt”? Tja, för att auktoriteterna inom näringslära har spenderat de senaste 30 åren med att övertyga oss om att vi måste äta mer för att gå ner i vikt. Vi har alla hört följande lögner:
Fasta är inte kul precis. Det är en lång väg att gå från grav fetma till anorexia. Dessutom är anorexia en psykologisk sjukdom relaterad till kroppsuppfattning. Fasta orsakar inte anorexi mer än vad handtvättande leder till tvångssyndrom. Men dessa rädslor kvarstår.
Ja, som kristen har jag fastat hela mitt liv, men när jag blev 40 upptäckte jag den dolda hemligheten till fasta som för alltid ändrat mitt liv och som fick mig att bli världens starkaste man. Det var hemligheten om sambandet mellan fasta och tyngdlyftning som reverserade och stoppade åldrandeprocessen som nu gav mig ett ungdomligt utseende. Ingen kan förneka mina rekord, och ingen kan förneka hemligheten bakom mitt ungdomliga yttre. Inte en rynka på min kropp. Det handlar om fasta, och inte krämer, piller eller kirurgi.
Kroppen behöver en kontinuerlig energikälla för grundläggande metabolt hushållsarbete – att se till att hjärtat pumpar, levern och njurarna avgiftar, lungorna andas luft, hjärnfunktion etc. Det är uppenbart att vi behöver en energikälla för allt det arbetet och den måste vara kontinuerligt tillgänglig. Eftersom vi inte äter mat hela tiden har vi ett system för lagring av energi från maten (i levern och som kroppsfett) för när vi inte äter.
I det matade tillståndet, när du äter, är insulinnivåerna höga. Vid den tiden är det rimligt att få energi från maten som du äter. Så vad händer om vi stänger av förbränningen av lagrad matenergi i form av fett och glykogen. För alla tekniskt intresserade personer säger vi att insulin förhindrar lipolysen och glukoneogenesen. Detta är ett välkänt fysiologiskt faktum.
Allt eftersom du fastar sjunker insulinnivåerna. Detta är signalen för att byta energikälla från mat till lagrad mat. Du tar lagrad energi från levern (glykogen) och om det inte är tillräckligt, kroppsfett. Tekniskt sett säger vi att vi påbörjar glykogenolysen, glukosneogenesen och lipolysen när insulinnivåerna sjunker.
Så du känner dig trött, hungrig, kall för att kroppens metabolism börjar stängas ner. Men det värsta av allt? Du går inte ner mer i vikt! Din viktminskning når en platå, och du mår uselt. Med tiden börjar du gå upp i vikt igen. Så du bestämmer dig för att du fått nog och ökar kaloriintaget till 1700 – fortfarande mindre än när du började. Men eftersom du äter 1700 kalorier men bara förbränner 1500 stiger din vikt fort till det den var innan du påbörjade dieten. Låter det bekant?
Det kan verka som att konstant ätande kommer stänga av hunger och ghrelin, vilket vi 
Notera dessutom att ghrelin också styrs av en inlärd komponent eftersom samtliga personer hade vant sig vid att äta tre måltider per dag. Tidpunkten för dessa ghrelintoppar beror inte bara på slumpen. Detta går att likna med ”cephalic phase” i insulinfrisättningen som vi tidigare diskuterat.
Notera skillnaden mellan män och kvinnor. Männen upplevde bara en liten effekt. Men kvinnorna uppvisade en stor minskning av ghrelin. Återigen adresserar detta ett av de största orosmomenten som är att kvinnor inte kan fasta. Faktum är att kvinnor kan förvänta sig större fördelar av att fasta eftersom deras hunger förväntas minska mer än mäns.
Förutom cancer finns det också ytterligare sjukdomar som karaktäriseras av okontrollerad tillväxt. Så bland vissa sjukdomar, så som polycystisk njursjukdom (PCKD) finns okontrollerad tillväxt av vätskefyllda cystor i njuren. Detta är ett ärftligt tillstånd som är relativt vanligt. Det drabbar en av 1,000 personer i den generella befolkningen och utgör upp emot 4% av befolkningen som får dialys. Generna som är inblandade är defekter på PKD1 och PKD2 som kodar för proteiner i polysystin-protein-komplexet, men funktionerna av dessa proteiner är fortfarande okända.
På 1890-talet studerade Pavlov utsöndringen av saliv hos hundar. Hundar utsöndrar saliv när de ser mat och förväntar sig att få äta (obetingat stimulus) – vilket betyder att reaktionen sker naturligt och utan inlärning. I detta experiment gick laboratorieassistenterna in och matade hundarna och det gjorde att hundarna började associera laboratorierockarna till mat (betingat stimulus). Det finns egentligen ingenting aptitretande med en man i laboratorierock (mums!), men den konsekventa associationen mellan labbrock och mat gjorde att de två kopplades ihop i hundens hjärna.
Den västerländska matkulturen strävar naturligtvis åt det motsatta hållet. Det finns ett kafé eller en snabbmatsrestaurang i varje gathörn. Det finns en varuautomat i varje skrymsle och vrå i varenda byggnad i Nordamerika. På varje konferens, till och med på den kanadensiska fetmakonferensen, hälsas man vid varje paus av muffins och kakor. Det hade varit ironiskt och roligt, om det inte vore för att det är så hjärtskärande. (Ja, vi är läkare som behandlar fetma. Åh, titta en muffins! Jag äter under föreläsningen, fast jag inte är hungrig!)
Sammantaget är det två stora bidragande faktorer till hunger. Den obetingade biologiska responsen, den del som stimulerar hunger naturligt (doft, synintryck och smaken av mat) och den betingade responsen (inlärd – film, föreläsning, match). De stimulerar inte naturligt hunger, men genom betingad association har den blivit nästan lika kraftfull. Filmen, TV:n, McDonalds-skylten, ljudet av en signaturmelodi osv. De har blivit hopplöst sammanlänkade, men det går att bryta. Byt bara ut responsen (drick te istället för att äta popcorn). Att fasta hjälper till att bryta alla betingade reflexer och därmed hjälper det dig att minska, inte öka, hungern. Hunger är inte så enkelt som att din mage är tom.
Det finns en utbredd åsikt att man genom att äta mer frekvent kommer gå ner i vikt med tiden. Dock finns det knappt någon data överhuvudtaget som stöder detta antagande och det har enbart nått status för att det upprepats otaliga gånger utan någon vidare tankeverksamhet. Vid en första anblick låter det ganska dumt.
Så denna studie tog en närmare titt på denna koppling. Inte helt förvånande, ju oftare du åt, desto tyngre var du. Det låter inte precis som raketforskning. Om du konstant äter måltider och snacks så kommer du att gå upp mer i vikt. No sh**, Sherlock. Rådet att äta konstant för att gå ner i vikt låter riktigt dumt, för att det är riktigt dumt.
Om du äter frukost, kommer du troligtvis väga mindre. Vid en första anblick verkar det svårt att förena dessa delar av information. Du vill äta mindre, ha en lång fasteperiod under natten, men fortfarande äta frukost? Hur funkar det?
Så om du äter din största måltid på kvällen kommer du att lida av tre problem. Du kommer troligtvis att äta mer (för att du är hungrigare – jösses), du kommer få en mer fettinlagrande effekt av maten du äter (högre insulin – dubbel jösses), och du kommer ha lägre energiförbrukning (fler kalorier kommer omvandlas till fett). TRIPPELT JÖSSES!
Så båda grupperna fick en identisk kaloribegränsning och standardiserade dieter, men en av dem (kontrollgruppen) fick 8 veckor i sträck av ”bantning” och därefter 8 veckor av ”inget bantande”. Den andra gruppen (periodiska) fick två veckor av ”bantande” följt av två veckor ”icke-bantning” med totalt 8 veckor av bantande.
Konstant energibegränsning minskar REE stadigt. Detta är anledningen till att konstant kaloribegränsning som främsta metod för viktminskning är en konsekvent förlorare. Om du minskar på exempelvis 500 kalorier dagligen från din kost, som många hälsoauktoriteter rekommenderar, kommer din kropp helt enkelt att anpassa sig genom att förbränna mindre. Detta (kaloribegränsning som främsta metod) är dömt att misslyckas. I takt med att du äter mindre, förbränner du också mindre. Slutligen når du en platå och börjar därefter gå upp i vikt igen. Tårar följer med de tysta anklagelserna från din läkare över att du inte hade tillräckligt med viljestyrka. Men det var inte ditt fel. Det var ren fysiologi. Det händer med alla.
Slutligen vill jag säga några kritiska ord om den färska studien om att man genom att